En överfull ask är vad jag släpar på

Och så va' jag där igen. Sugandes på min sura karamell som jag så snällt fått som gåva här i livet. Knäpp som få, det måste vara jag det. Varför inte bara njuta..? Jag kan ju spotta ut min sura karamell och helt enkelt byta ut den mot ngt sötare. Tänk, så lätt det kunde ha varit. Om jag inte hade varit jag. Men vem skulle jag annars ha varit..? Kan inte tänka mig ett annat liv, inte ens om det hade gått att byta med ngn. Egentligen har jag det jävligt bra. För bra ibland. Jag e' bara knäpp. Knäpp som inte kan släppa saker. Som står med asken över avgrunden, redo att släppa ner den, men i sista sekunden hejdar jag mig. Jag kan inte göra mig av med allt det gamla. Det e' en del av mig. Vem vore jag utan min ask..?

Dagen har varit lång. Johan har varit i Göteborg. Åkte supertidigt imorse men kommer snart hem. Han får åka taxi från Nässjö, för tåget gick inte därifrån pga skogsbrand. Har varit hemma hela dagen med sjuka barn. Elida kräktes igårkväll och imorse. Hon har typ sovit hela dagen. Elliot va' pigg fram till 15-tiden ungefär. Sen blev han trött och hängig, och va' jättevarm. Feber såklart. Sen sov han oxå i flera timmar. Vaknade för typ en halvtimme sen. Nu äter han päron och verkar lite bättre. Elida verkar oxå må bättre, men det blir inget dagis för dem imorgon. Vilken tur att jag e' ledig :)

Nähä, nu ska jag fixa lite mackor som vi kan äta i soffan. Får ju mysa till det lite extra när man e' sjuk. Älsklingen ringde nyss, han e' inte alls långt hemifrån. Skönt! Mys e' alltid bäst när alla kan va' med :)

Nu utgår jag :)


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?

RSS 2.0