Jag e' verkligen lyckligt lottad. Jag har tre underbara, friska barn. Två flickor och en pojke. Barn e' den största vinsten man kan få. Inga pengar i världen, inga materiella ting kan jämföras med att vara förälder. Att bli gravid e' inte en självklarhet för alla. Egentligen e' det rena rama turen att man faktiskt lyckas bli gravid, får behålla bebisen i magen och därefter kan föda ett friskt barn. Alla får inte uppleva detta, och det gör mig så ont. Ingen människa i världen borde få missunnas detta underbara mirakel (nåja, kanske några då) som det är att bli mamma (eller pappa).

Nu läser jag åter igen på aftonbladet http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5122794.ab om kvinnor som gör abort, för att bebisen i magen har "fel" kön. Vaddå "fel" kön..? Finns det ngt som heter så..? Jag e' absolut inte emot att man kan ta reda på vad det e' för en liten filur som gömmer sig inne i magen. Det har jag och min man gjort alla tre gångerna. Vi har varit så sjukt nyfikna, och velat förbereda oss lite inför barnet vi väntat. Jag minns när jag väntade vår första dotter. När vi fick veta att det va' en flicka så grät jag, av lycka. När jag sen blev gravid för andra gången grät jag ännu en gång, av lycka. Vi skulle ju få en pojke. När sen tredje bebisen väntades grät jag såklart floder igen, av lycka. För vi skulle få en flicka. Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna reagera negativt på beskedet. Det e' ju ett barn man väntar, ett liv, som skänker en glädje oavsett kön.

Det kvittar väl om man har 3 pojkar, 3 flickor eller 1 av varje. När man väljer att bli gravid så e' det ett barn man väntar på. En liten bebis med små starka fingrar, med lent bebishår i nacken som luktar så fruktansvärt gott, med klara, nya ögon som ser på dig med vattnig blick. Och den blicken, den där allra första, den e' värd mer än allt guld i hela världen. Att få ta emot sitt barn, som man väntat på och längtat efter i 9 månader, det e' en känsla som inte går att förklara.

Att ta bort ett barn pga könet e' verkligen skamligt. Eller, mer än så. Jag finner inga ord. Det finns människor som inte kan få barn, som skulle göra vad som helst för att få känna de ljuvliga bebissparkarna inifrån magen. Ikväll går mina tankar till er, och till alla ofödda barn som inte kommer att födas.