Har det kämpigt med min sexåring just nu. De flesta som jag pratar med, som oxå har en sexåring, har även de problem. Inte alls samma, men alltid verkar det va' ngt. 6 år verkar va' en riktig identitetskris. "Vem e' jag, vad vill jag, vad får jag göra, vad händer om jag gör så här..??" Tufft e' det, samtidigt som det bara kan vända huxflux och va' hur underbart som helst. Igår fick Elida gå och lägga sig innan Bolibompa, för vi måste verkligen börja sätta tydliga gränser. Hon kan inte bete sig som hon gör just nu. Det e' bara en massa hyss. Exakt vad hon gör vill jag inte gå in på här, men det e' tråkiga saker. Saker som hon vet att hon inte får göra, och kanske just därför gör. Hon spelar över, ska visa sig tuff inför kompisar.. Listan kan göras lång. Hon har det tufft just nu, så tro inte att det bara e' synd om mamman. Allra mest e' det ju synd om henne. Min fina tjej! <3