Vissa dagar e' allt bara bläh, medans andra e' helt underbara, så soliga och klara. Denna dagen e' solig, än så länge, men det e' ju såklart väldans många timmar kvar på dygnet.

Vill bara säga hur tacksam jag e'. För vem har världens bästa man och barn om inte jag..? Visst e' vi osams ibland, visst går vi varandra på nerverna, visst tjatar jag hål i huvudet på allihop.. men vi älskar varandra. När vi släcker ljuset på kvällen och kryper tätt ihop, när jag somnar med hans andetag i min nacke, när jag vaknar av tassande fötter på ovanvåningen, små glädjetjut från spjälsängen.. då vet jag att jag e' rikast i världen.

Jag jobbade hela helgen. Fruktansvärt bra och rolig helg, måste jag säga. Det känns bra nu att komma hemifrån ett tag. Att lämna över allt ansvar på ngn annan. Att inte "bara" vara mamma jämt. Alla måste ta en paus ibland. Ibland känns det så fruktansvärt orättvist att ingen hjälper oss. Att ingen månar om oss. Att det bara e' vi som får måna om varandra. Jag pratar med andra och alla verkar ha en backup. Ngn som ställer upp om det vankas fest, läkarbesök, klippning eller bara ett restaurangbesök. Ingen verkar vilja unna oss ngt. Vi har valt att skaffa många barn, och då ska vi "straffas" på nå't vis. Men förstår de inte att de bara straffar sig själva i längden..?

I helgen va' det bröllop här i hålan. Grattis Johanna! När jag hörde kyrkklockorna ringa så tänkte jag tebax på vårt eget bröllop. För 9 år sen stod vi där innanför kyrkportarna, och lyssnade till klockorna. Hjärtat dunkade så hårt i bröstet, så jag trodde att jag skulle tuppa av. Sen slogs dörrarna upp, och vi gick som i en dimma uppför altargången. På ena sidan hade jag min närmsta familj och vänner, på andra sidan Johans släkt. Många människor som jag förut aldrig hade träffat, och nog inte ens sett sen dess. Varför va' de där, egentligen..? Om vi hade gift oss idag så hade jag velat ha det mkt annorlunda. Men jag va' 22 år och det enda viktiga va' att jag skulle va' prinsessa för en dag. Värsta klänningen och slöjan och allt. Idag hade jag nog valt att gifta mig på typ stranden, barfota i sanden med en enkel, vit klänning. Man förändras mkt med åren.

Idag e' det måndag igen, och Johan jobbar såklart. Leon, den lilla busen vaknade tidigt, för en gångs skull. Han e' ju van vid att gå upp strax efter kl.7, och struntar i att det nu e' sommarlov. Men hela helgen lät han Johan få sovmorgon, när jag gick upp astidigt för att jobba. Schysst ;)

Nu ska jag plocka lite här hemma, för strax ska resten av barnaskaran upp :)