Andra morgonen utan dig. Det känns inte lättare än. Mera overkligt. Imorse vaknade jag strax innan kl.7, av att Laban skällde. Tänkte i mitt nyvakna tillstånd att nu börjar väl Tandie oxå gnälla. Men det gjorde du inte. Du kommer aldrig mer att gnälla och "tjata" om att få gå ut. Nu e' du på den grönaste gräsmattan av alla, och e' lika pigg som du en gång va'. Tillsammans med Fifi. Det vill jag tro på iaf. Det får mig att orka.

Igår hade vi kalas för Elliot. Det kändes så fel, eftersom det bara va' en dag efter min stora förlust. Men vi ville inte missunna Elliot detta, så det va' bara att kämpa på. Pappa kom hit i fredags, så igår fm åkte jag och de stora barnen till stan en sväng med honom. Först till leksaksaffären, där de fick välja varsin sak, sen vidare till djuraffären, för att köpa ett flexi och kaninmat, och slutligen till Maxi. Handlade lite behövligheter, sen åkte vi hemåt igen. Duktiga Johan bakade allting igår innan kalaset, eftersom vi inte hade orkat göra ngt sådant i veckan.

Kalaset va' lyckat, men jag bröt ihop litegrann. Jag stod uppe på ovanvåningen när Johans föräldrar kom. Hörde Johans mamma säga typ "Det va' ju tråkigt det som hänt..", och då brast det. Alla känslor som jag lyckats trycka undan kom tebax, och jag stängde in mig på Elidas rum och tjöt mig sönder och samman. Sen kändes det lite bättre, som det ju brukar göra när man ger efter för sorgen och saknaden. Den e' inte till för att stängas inne.

Elliot fick en massa fint igår. Mkt kläder, lego, bilar.. Det blev en marängtårta med grädde och bananer och en vanlig med grädde och svenska jordgubbar. Drömtårta, rulltårta med körsbärssylt, havreflarn, snoddas.. Han va' mkt nöjd! Kanske lägger in bilder sen, men just nu orkar jag inte. På kameran finns nämligen bilder från Tandies sista kväll, då vi åkte till Krokstorp och badade med henne. Det e' för tidigt än för att titta på dessa. Men snart.

Sent igårkväll va' jag ute med Laban. Hörde då hur grannen skrek och svor på sina hundar. Blev så himla ledsen. Tänk den dagen när de inte finns längre. Kommer du att ångra dig då..?

Jag har precis varit en sväng i skogen med Laban. Det e' jobbigt som tusan att gå dit nu. Överallt finns minnena. För två dagar sen gick jag där med Tandie. Det e' så ofattbart.

Det har varit sååå skönt att ha pappa här. Vi har pratat gamla minnen. Han brukade passa Tandie och Fifi om vi skulle göra ngt. När han skulle gå och lägga sig så stängde han sovrumsdörren, och kröp ner i sängen. Men det dröjde inte länge förrän Fifi kom och öppnade dörren, och hoppade upp i sängen. På kudden skulle hon ligga, givetvis! Sen snarkade hon pappa i örat hela natten. Självklart kom Tandie oxå och hoppade upp i sängen, men hon låg alltid i fotändan. Ganska trångt med två stora hundar i sängen!

Min pappa hade en koloni när han bodde i Trelleborg. Där va' vi jämt! Eftersom Johan jobbade natt och sov på dagarna, när jag va' gravid med Elida, så blev det så att jag och vovvsarna gick till kolonin och träffade pappa väldigt ofta. Vi satt och mös i hammocken, Tandie plockade hallon och vinbär direkt från buskarna, Fifi njöt i solen, Tandie i skuggan.. Om pappa hade haft kvar kolonin så hade vi begravt vovvsarna där. Så mkt lycka och glädje vi upplevde där!

Älskade Tandie <3