Veckorna rullar på. Nu jobbar Johan sin andra vecka efter semestern. Första dagen kändes det skumt, men nu e' man van igen. Alla mina rutiner har infunnit sig och jag e' inte alls lika slö som när Johan e' hemma och ledig. Det smittar ju av sig :)

Har precis ätit frukost och ska strax väcka lite barn. Det kanske blir glass i solen med Magda och barnen idag. I em väntar BVC. Lilla Valje ska få 5-månaders vaccination :/ På torsdag e' han 5 månader. Galet! Om en månad e' han ett halvår. Tokigt! Vart tog dessa månader vägen..? Han va' ju precis en liten plutt, som bara hängde på min arm som en liten groda. Nu krälar han över sin lekfilt, sträcker sig efter leksaker och stoppar dem i munnen, kiknar av skratt när man svänger upp honom i luften.. Du underbara lilla skatt! <3

I söndags va' vi i Krokstorp och badade. Fast jag badade ju inte ;) När vi kom hem körde Johan Elida till farmor, farfar och Mican, sen sov hon där. Vi andra grillade när han kom hem, och det kändes verkligen som att ngt fattades. Hon kom hem igår, och hade haft superskoj. Farmor och farfar jobbade igår, men hon och Mican hade bakat och ätit glass :) Tror hon behöver lite egentid med andra vuxna ibland.

I onsdags förra veckan blev Leon getingstucken. Vi satt på bänken utanför Konsum, och hade precis ätit glass. Jag hade torkat av honom runt munnen, och han satt bredvid mig på knä, och kollade in alla bilar och allt folk som kom förbi. Helt plötsligt började han bara tjuta, helt hysteriskt, och jag såg en liten röd prick på hans underläpp. Trodde att han hade slagit i munnen på ryggstödet till bänken, men då sa han "Biet slog mig". Detta upprepade han flera ggr. Vi gick in och handlade lite potatis efter en stund, och när vi kommer ut så ser jag att halva underläppen har svullnat upp rejält.

Skyndade hem och ringde 1177, sjukvårdsrådgivningen, eftersom det va' i munområdet. Fick först sitta i telefonkö i typ en kvart, trots att rösten hela tiden peppade mig med att "Du e' fortfarande i kö, du har plats nr ETT". Nåja, kom fram till sist iaf, och hon jag pratade med tyckte att vi skulle avvakta. Men när hon fick höra att vi hade 3 mil in till stan så va' hon tvungen att prata med en kollega. Samtidigt somnade Leon i soffan, och jag frågade om jag skulle hålla honom vaken. "Bara du sitter bredvid honom och ser att han andas, så kan du låta honom sova". Så jag satt bredvid min tvååring, med dubbelt så stor underläpp som vanligt, och följde hans andetag. Vågade inte ens gå och kissa.

Senare på em gick svullnaden ner. Men nu e' han ännu mer rädd för getingar än vad han va' innan. Min lilla plutt <3

Nu ska jag väcka lite barn här, sen städa :)