Ojdå. Blir lika snopen varje gång jag slarvat med bloggen. Men jag kan omöjligt skriva ngt när jag känner mig stressad, och tid har det inte funnits så mkt denna veckan. Började på mitt semesterschema i måndags, och har jobbat varenda dag sen dess. 7-16 i måndags, 15.30-21 i tisdags, 14-21 igår och 7-14 idag. Imorgon e' jag ledig. Halleluja! :)

Har haft en hel del för oss, sen jag skrev sist. Bla har det ju varit midsommarafton, vilken vi firade ute på Marsö. Det va' mkt trevligt! God mat, trevliga människor, mkt dans och lekar för barnen. En toppendag!

I tisdags kom min bror hit. Han ska va' ledig i hela 6 veckor. Härligt! :) Han och Johan har använt biorummet (som vi e' sååå slarviga med att använda) varje kväll. Får väl skärpa mig! Just nu kollar de på film där nere, men jag pallar inte ikväll. Har hållt igång hela dagen, så det blir sängen och boken för min del istället.

Vår altan växer fram. Vi behåller den befintliga, men den ska glasas in och så har Johan byggt ett trädäck i anslutning till den gamla. Jättebra blir det! Han e' så duktig min man :)

Mkt annat händer i vårt hus. Bla så har Elida flyttat in i Elliots rum, Holly har fått Elidas gamla rum och Leon sover nu sin tredje natt i Hollys gamla rum. Planen e' nu att jag och Johan flyttar vårt sovrum ner till källaren, så får Elida vårt sovrum som vi har nu. Johan har redan gjort upp lite ritningar, och det kommer bli grymt bra det här. Kanske vi kan använda biorummet lite oftare oxå, eftersom det ligger vägg i vägg med vårt blivande sovrum :) 

Nu ska jag pussa på mina sovande älsklingar, sen läsa lite. Imorgon blir det bara lugnt. Ja, förutom födelsedagsfika hos Marie imorgon em. Kan ju bli en vild tillställning, vem vet..? ;)

Cs!   

Dagarna rullar på. Redan e' det onsdag. Sjukt!

Igår va' vi i Västervik, hela familjen. Lille Leon skulle till urologen, för att försöka jaga rätt på den "försvunna" testikeln. Den hittades, men vi ska dit igen om ett halvår, för att c så den inte fastnar uppe i ljumsken. Bra att de har koll!

Resten av dagen va' vi bara hemma, jag och barnen. Älskling åkte och jobbade direkt när vi kom hem igen. Jag hade plockat bort mig från besched, så inget jobb för min del igårkväll. Ganska skönt faktiskt, med tanke på att jag jobbar ikväll och imorgonkväll, samt börjar på mitt sommarschema på måndag! 

Igårkväll ringde Johan sjukvårdsupplysningen. Elliot har haft ont i huvudet i över en vecka, samt varit yr de senaste dagarna, främst på kvällen. Igårkväll sa han att det kändes konstigt inne i huvudet. Inte lätt att förklara riktigt när man bara e' 6 år. De på sjukvårdsupplysningen tyckte iaf att vi skulle boka en tid på vårdcentralen, men vi behövde nog inte åka in akut. Han har ju haft det så här ett tag, och det har inte blivit värre. Jag ringde vårdcentralen imorse, och fick en tid imorgon. Men om han blir sämre så ska vi åka in till akuten. Jag funderade på fästingbett igårkväll, och hon jag fick prata med idag frågade oxå om han fått ngt sådant. Har inte sett ngn fästing på honom, men vissa e' ju pyttesmå. Vi får c vad de säger imorgon!

Nu ska jag fortsätta här hemma. Tvätthögen bara växer. Kul! ;) 

Vissa dagar e' allt bara bläh, medans andra e' helt underbara, så soliga och klara. Denna dagen e' solig, än så länge, men det e' ju såklart väldans många timmar kvar på dygnet.

Vill bara säga hur tacksam jag e'. För vem har världens bästa man och barn om inte jag..? Visst e' vi osams ibland, visst går vi varandra på nerverna, visst tjatar jag hål i huvudet på allihop.. men vi älskar varandra. När vi släcker ljuset på kvällen och kryper tätt ihop, när jag somnar med hans andetag i min nacke, när jag vaknar av tassande fötter på ovanvåningen, små glädjetjut från spjälsängen.. då vet jag att jag e' rikast i världen.

Jag jobbade hela helgen. Fruktansvärt bra och rolig helg, måste jag säga. Det känns bra nu att komma hemifrån ett tag. Att lämna över allt ansvar på ngn annan. Att inte "bara" vara mamma jämt. Alla måste ta en paus ibland. Ibland känns det så fruktansvärt orättvist att ingen hjälper oss. Att ingen månar om oss. Att det bara e' vi som får måna om varandra. Jag pratar med andra och alla verkar ha en backup. Ngn som ställer upp om det vankas fest, läkarbesök, klippning eller bara ett restaurangbesök. Ingen verkar vilja unna oss ngt. Vi har valt att skaffa många barn, och då ska vi "straffas" på nå't vis. Men förstår de inte att de bara straffar sig själva i längden..?

I helgen va' det bröllop här i hålan. Grattis Johanna! När jag hörde kyrkklockorna ringa så tänkte jag tebax på vårt eget bröllop. För 9 år sen stod vi där innanför kyrkportarna, och lyssnade till klockorna. Hjärtat dunkade så hårt i bröstet, så jag trodde att jag skulle tuppa av. Sen slogs dörrarna upp, och vi gick som i en dimma uppför altargången. På ena sidan hade jag min närmsta familj och vänner, på andra sidan Johans släkt. Många människor som jag förut aldrig hade träffat, och nog inte ens sett sen dess. Varför va' de där, egentligen..? Om vi hade gift oss idag så hade jag velat ha det mkt annorlunda. Men jag va' 22 år och det enda viktiga va' att jag skulle va' prinsessa för en dag. Värsta klänningen och slöjan och allt. Idag hade jag nog valt att gifta mig på typ stranden, barfota i sanden med en enkel, vit klänning. Man förändras mkt med åren.

Idag e' det måndag igen, och Johan jobbar såklart. Leon, den lilla busen vaknade tidigt, för en gångs skull. Han e' ju van vid att gå upp strax efter kl.7, och struntar i att det nu e' sommarlov. Men hela helgen lät han Johan få sovmorgon, när jag gick upp astidigt för att jobba. Schysst ;)

Nu ska jag plocka lite här hemma, för strax ska resten av barnaskaran upp :)

Helg nr 2 utan Tandie. Saknar henne så mkt! Fina vovven! At first I was lost without you, but now I can smile at the memories, the pictures. Det kvittar hur djupt hålet e' som man ramlar ner i, förr eller senare tar man sig upp igen. Oftast iaf. Kommer alltid att sakna dig Tandiesen! <3

Har haft en bra helg. Har dock tillbringat mesta tiden av den på jobbet :) Idag jobbade jag bara fm, så resten av dagen myser jag med min fina familj. Har precis tryckt i mig en massa rabarberpaj. Fick ett infall och bakade en. Mkt gott! Älskling står ute i regnet och bygger. Det regnar inte så mkt, men tillräckligt för att jag och barnen ska mysa ner oss i soffan istället.

Nähä, det blev en kort uppdatering. Får skriva mer en annan dag, när lusten faller på :)

Mitt hår! Mkt nöjd! :)

Vilken hektisk vecka det har varit! Elliot har varit sina absolut sista dagar på dagis. Va' konstigt det känns! Nu har jag inga dagisbarn längre! Jo, blivande, men det dröjer innan småttingarna ska börja :) Jag har även lyckats komma iväg och klippa och färga mitt hår, även om det va' mkt pyssel innan allt klaffade. Hade ingen barnvakt, som vanligt, men Magda erbjöd sig ju att ta de små. Nu behövde hon inte göra det, för Johan kom hem i tid. Men det e' tanken som räknas. E' glad att jag har såna fina vänner! <3

Igår va' det då äntligen dax för skolavslutningen. Vi började med en gemensam fika på fotbollsplanen. Tur med vädret hade vi. Sen marscherade eleverna klassvis till kyrkan, men vi smet dit lite tidigare och knep en bra plats :) Barnen sjöng och dansade, prästen babblade, rektorn likaså. Efter en kvart va' Johan tvungen att lämna oss, för han skulle jobba. Alltså fick jag sitta i kyrkbänken med 3 uttråkade barn. Men det gick skitbra, så jag ska inte gnälla. Jag har världens bästa barn! Leon satt i vagnen hela tiden, förutom den sista kvarten. Holly kröp bara under kyrkbänkarna ett par ggr, och tjatade om saft på slutet. Skittrist för barn att sitta såååå länge ju. När vi skulle gå ut fick jag en klapp på axeln av några bakom oss, som va' imponerade över barnen och mig. Glad man blir! :) 

Vi gick till skolan och tömde stora sessans hylla. Hon flyttar till en ny korridor i höst, när hon börjar tvåan. TVÅAN liksom. Det e' stort! Kommer ha två skolbarn till hösten :) Sen lekte vi på skolgården och lekplatsen nedanför ett tag. Efteråt tog vi med oss mormor hem, och bjöd på lunch och fika.

När älskling kom hem från jobbet så fick han för sig att vi skulle äta pizza. Han och de stora barnen drog in till stan för att köpa med sig hem. Det va' mkt gott!

Idag blir det lugnt. Jag har precis ätit frukost och sitter nu här och bara slappar. Skönt! Ska jobba ikväll, delad tur imorgon och fm på söndag, så jag kan behöva lite vila! :)

Tittade på bilder igår, och grät en skvätt. Fina Tandie, du fattas mig <3

Livet går vidare. Vi vet alla att det e' så, men när man e' mitt uppe i sorgen så e' det svårt att inse att det ngn gång kommer att kännas bättre, lättare. Jag skäms nästan för att säga att det redan känns bättre. Visst gråter jag emellanåt, men det e' mest när jag tänker på allt det fina vi har upplevt ihop. Jag saknar ju dig så, Tandie. Innerst inne vet jag att jag har gjort det rätta, det enda jag kunde göra. Men visst e' det ledsamt när man inser att 13 år bara svischade förbi i rekordfart. Borde man inte ha tagit vara på tiden mera liksom..?

I måndags va' det dax för skola/dagis igen. Sista veckan! Elliot blev firad, eftersom han fyllde år förra veckan, och han fick fina klistermärken. Igår va' det idrottsdag för skolbarnen. Regnet öste såklart ner på fm, så Marie kom och hämade mig och småttingarna, så vi slapp gå i regnet. Stort tack! Elida va' jätteduktig, och det va' mysigt att va' med och titta på. Tyvärr kunde jag inte stanna ända till de slutade kl.14, eftersom Elliot skulle hämtas kl.13.15, men så e' det ju.

Elliot hade huvudvärk igårkväll, och imorse gjorde det fortfarande ont. Vi tänkte först bara gå till dagis och tömma hans hylla och säga hejdå, men väl där ville han stanna. Det e' utspark för honom idag, så han ville va' med. Tänkte dock hämta honom vid 12, när vi ändå ska hämta Elida.

Idag e' det meningen att jag ska klippa mig. Finally! Som vanligt lyser barnvakterna med sin frånvaro så fort jag ska göra ngt, och älskling kan ju inte bara släppa allt och åka hem ifrån jobbet. Men snälla Magda har erbjudit sig, så de små ska va' hos henne tills Johan kommer hem. Mkt uppskattat! Tack!

Imorgon e' det dax för skolavslutning för min stora sessa, som slutar ettan. Helt sanslöst va' fort det går!

Nu ska vi försöka trolla fram lite mat, för jag e' sååå hungrig!  

Andra morgonen utan dig. Det känns inte lättare än. Mera overkligt. Imorse vaknade jag strax innan kl.7, av att Laban skällde. Tänkte i mitt nyvakna tillstånd att nu börjar väl Tandie oxå gnälla. Men det gjorde du inte. Du kommer aldrig mer att gnälla och "tjata" om att få gå ut. Nu e' du på den grönaste gräsmattan av alla, och e' lika pigg som du en gång va'. Tillsammans med Fifi. Det vill jag tro på iaf. Det får mig att orka.

Igår hade vi kalas för Elliot. Det kändes så fel, eftersom det bara va' en dag efter min stora förlust. Men vi ville inte missunna Elliot detta, så det va' bara att kämpa på. Pappa kom hit i fredags, så igår fm åkte jag och de stora barnen till stan en sväng med honom. Först till leksaksaffären, där de fick välja varsin sak, sen vidare till djuraffären, för att köpa ett flexi och kaninmat, och slutligen till Maxi. Handlade lite behövligheter, sen åkte vi hemåt igen. Duktiga Johan bakade allting igår innan kalaset, eftersom vi inte hade orkat göra ngt sådant i veckan.

Kalaset va' lyckat, men jag bröt ihop litegrann. Jag stod uppe på ovanvåningen när Johans föräldrar kom. Hörde Johans mamma säga typ "Det va' ju tråkigt det som hänt..", och då brast det. Alla känslor som jag lyckats trycka undan kom tebax, och jag stängde in mig på Elidas rum och tjöt mig sönder och samman. Sen kändes det lite bättre, som det ju brukar göra när man ger efter för sorgen och saknaden. Den e' inte till för att stängas inne.

Elliot fick en massa fint igår. Mkt kläder, lego, bilar.. Det blev en marängtårta med grädde och bananer och en vanlig med grädde och svenska jordgubbar. Drömtårta, rulltårta med körsbärssylt, havreflarn, snoddas.. Han va' mkt nöjd! Kanske lägger in bilder sen, men just nu orkar jag inte. På kameran finns nämligen bilder från Tandies sista kväll, då vi åkte till Krokstorp och badade med henne. Det e' för tidigt än för att titta på dessa. Men snart.

Sent igårkväll va' jag ute med Laban. Hörde då hur grannen skrek och svor på sina hundar. Blev så himla ledsen. Tänk den dagen när de inte finns längre. Kommer du att ångra dig då..?

Jag har precis varit en sväng i skogen med Laban. Det e' jobbigt som tusan att gå dit nu. Överallt finns minnena. För två dagar sen gick jag där med Tandie. Det e' så ofattbart.

Det har varit sååå skönt att ha pappa här. Vi har pratat gamla minnen. Han brukade passa Tandie och Fifi om vi skulle göra ngt. När han skulle gå och lägga sig så stängde han sovrumsdörren, och kröp ner i sängen. Men det dröjde inte länge förrän Fifi kom och öppnade dörren, och hoppade upp i sängen. På kudden skulle hon ligga, givetvis! Sen snarkade hon pappa i örat hela natten. Självklart kom Tandie oxå och hoppade upp i sängen, men hon låg alltid i fotändan. Ganska trångt med två stora hundar i sängen!

Min pappa hade en koloni när han bodde i Trelleborg. Där va' vi jämt! Eftersom Johan jobbade natt och sov på dagarna, när jag va' gravid med Elida, så blev det så att jag och vovvsarna gick till kolonin och träffade pappa väldigt ofta. Vi satt och mös i hammocken, Tandie plockade hallon och vinbär direkt från buskarna, Fifi njöt i solen, Tandie i skuggan.. Om pappa hade haft kvar kolonin så hade vi begravt vovvsarna där. Så mkt lycka och glädje vi upplevde där!

Älskade Tandie <3

Att det skulle va' så här jobbigt, att det kan kännas så tomt efter dig. Jag trodde inte det va' möjligt att känna sån här smärta. Hjärtat värker och varenda gång jag tänker på dig får jag som andnöd. Det e' svårt att andas när tårarna täpper till. Det knyter sig i både magen och halsen. Igår stannade vi din tid, ditt liv. Släckte dina vackra ögon för alltid. Ändå fortsätter livet att gå vidare runt omkring. Det känns så fel. Borde inte allting upphöra samtidigt som du..?

Du kommer alltid att finnas inom mig. Jag känner din närvaro, ser dig tom i ögonvrån. Emellanåt kan jag vända mig om, och titta mot platsen där din korg stod, och jag förväntar mig varje gång att du ska ligga där. Med nosen i vädret, och sucka välmående. Du fick ett långt och lyckligt liv. Jag fick min dröm som jag velat ha sen jag va' liten. Tack för att du uppfyllde den!

Ni som inte har djur, eller som kanske inte ens gillar djur kommer nog inte att förstå min sorg, min saknad. Men Tandie har funnits hos mig i nästan halva mitt liv. Sen hon va' 8 veckor gammal har vi varit tillsammans i stort sett varenda dag. Det va' tufft för mig att inse att hon tynade bort. Att hon inte längre va' den glada och pigga hund som jämt busade och hade tungan en halvmeter utanför munnen. När jag tänker tebax så va' det längesen glädjen lyste i hennes ögon. Livsglädjen försvann den dagen vi kom hem från veterinären, utan Fifi. Tandie sörjde varenda dag. Hon tappade gnistan för att leva.

Det va' väldigt tufft igår, men personalen på Djurkliniken i Högsby va' helt underbara! De hade tänt ett ljus, och de va' så fina med vår lilla Tandie. Jag satt på golvet på en fäll, med henne i knät. Först fick hon en lugnande spruta, som gjorde att hon slappnade av. Efter en stund lade hon sig ner hos mig. Det va' bara rofyllt, ingen ångest, ingen stress. Vi grät ihop, jag och Johan, medans vi klappade och pussade på vår fina hund. När sen veterinären kom in igen, med narkosmedlet, va' Johan tvungen att gå ut. Han klarade inte att va' med.

Jag strök hennes fina öron, pussade hennes huvud, allt för att hon inte skulle känna när kanylen sattes i ena benet. "Nu söver jag din hund", sa veterinären. Då gjorde hela mitt inre motstånd. Mitt hjärta skrek. Jag hade kunnat göra allt för att få ha henne kvar längre, men då hade det varit för min skull. Så jag lät veterinären spruta in narkosmedlet, och Tandie sov djupt efter en liten, liten stund. Sen fick hon en överdos av narkosmedlet. När hon drog ett sista djupt andetag bröt jag nästan ihop. Min fina Tandie.

Jag stannade kvar hos henne ett bra tag. Satt på golvet och smekte hennes öron. Drog in hennes doft, så jag aldrig ska glömma bort hur det kändes att krama henne. Men hon va' inte där, det va' bara skalet kvar. Ändå hade jag svårt att gå ut ifrån rummet, och lämna henne. Lämna henne ensam.

Vi klarade inte av att ta henne med oss, vilket egentligen va' planen. Bara tanken på att gräva ner henne i ett mörkt hål. Nä fy! Istället valde vi kremering, precis som med Fifi. Man kan välja antingen gemensam kremering, där ditt djur bränns med andra djur, eller enskild, och då får du tebax en urna med askan. Vi valde enskild med Fifi, och det tog vi denna gången oxå. Svindyrt, men du e' bara värd det allra bästa Tandiesen! När vi får hem urnan så kommer vi att begrava både Fifi och Tandie i vår trädgård. Har inte klarat av att begrava Fifi än, men nu ska de alltså få vila ihop. Precis som de gjorde en gång. För evigt tillsammans. Älskade hundar!

Tandie 980402 - 110610

Godnatt min skatt! <3
Du kommer för alltid att fattas mig <3

Vet inte ens vad jag ska skriva, men sorgen knackar på. Den sveper förbi i ögonvrån och sliter i kanterna på hjärtat. Djupt inne i hjärtat vill den gärna ta sig in, och jag orkar inte längre stå emot, utan låter den ta över. Vad jag än gör, var jag än e', det spelar ingen roll. Minnena finns överallt, och påminner mig om lyckan du skänkt.

Igår fyllde våran älskade Elliot 6 år! Sanslöst hur fort åren har gått! Jag minns det som igår, när vi gick gata upp och gata ner i Lund, sen på kvällen den 7:e juni. Enligt personalen på förlossningen kunde vi ju egentligen åka hem, för det va' ju inget på g. Mina värkar hade startat lite smått sent på em, och då åkte vi in direkt, eftersom det gick så fort när Elida föddes. Väl inne på förlossningen hade värkarna avstannat, men vi vågade inte åka hem. Tur att vi följde magkänslan! Vi valde att spendera förkvällen på stan, där vi tittade i skyltfönster, köpte godis och till slut sprang i trappan till parkeringshuset. Fast Johan åkte hissen :) Runt kl.22 hade jag aktiva värkar, men inte så täta. Ändå föddes Ellioten kl.02.08. Och vårt liv förändrades ännu en gång. Älskade barn!

Godmorgon! Vaknade rättså tidigt, som vanligt. Gick ut med vovvsarna, sen upp på toan. När jag kommer ner från övervåningen så hör jag ngt som vibrerar. Jag springer in i sovrummet, livrädd för att Leon ska vakna av min surrande telefon. Hinner dock inte svara, men ser att det e' bemanningen som ringt, 2 ggr. Ringer upp direkt, och det gällde såklart jobb, men de hade redan hunnit fixa det. En sur kvinna sa att de hade fixat det på annat sätt, eftersom jag inte svarade. På 1 minut..??!! Jaja, solen skiner ute, så jag tänker inte ens låtsas att jag e' besviken. Jag ska jobba mkt nog i sommar ändå :)

Har precis ätit frukost, och nu väntar jag på att barnen ska vakna. Lille Leon lär vakna först, för han somnade tidigt igårkväll. Sitter här och njuter av lugnet, för sen blir det fullt ös :)

Igår hade vi en mysig dag. Vi åkte först in till stan, vilket dock inte va' så himla mysigt. Skulle köpa stolpar till trädäcket på Cheapy. Vi behöver 6 st, de hade 2. Hmm.. Inte första gången som saker e' slut där, och ofta tar det sjuuuukt lång tid innan de får hem nytt. Johan köpte iaf beslag (eller vad det heter) till plintarna som ska gjutas, men trämaterialet köper vi nog på ByggMax istället. Aldrig att vi kör till Materialmännen. Har skrivit om det jävla stället förr. De e' fan inte kloka där! Ni som läst länge minns väl när vi skulle köpa en ny soffa, och de försökte få oss att köpa extra kuddar, för 400kr styck! Kuddar som inte ens hörde till soffan, men de hade packat ihop dessa med soffan för att få dem sålda. Då e' det ju lätt att rea ut en soffa, om man ändå får betala 2000 extra för kuddjävlarna. Vi gick ut därifrån, och sen dess så har vi ALDRIG satt vår fot därinne igen.

På hemvägen körde vi till Krokstorp. Vi badade i sjön, och det va' jättevarmt och skönt. Tom jag hoppade i direkt, jag som e' värsta badkrukan. Så nu har jag använt min nya bikini 2 ggr. Ett bra inköp alltså :) Lille Leon plaskade lite med fötterna, men han tyckte inte om det. För kallt! :)

Efter badet grillade vi med svärföräldrarna uppe vid huset. Mkt gott, och solen stekte på. Fick ställa mig i skuggan emellanåt. Jag e' ju egentligen ingen sol och bad - människa, så bäst att ta det lugnt.

Väl hemma igen fick Johan ett ryck, och möblerade om i tvättstugan. Tvättmaskinerna och torktumlaren står nu vid ytterväggen. Det blev kanonbra! Ska köpa lite andra tvättkorgar bara, så jag får lite ordning i kaoset. Som det e' nu har vi 3 sorters tvättkorgar + blåa kassar från Ikea. Och det behövs, tro mig!

Medans Johan va' effektiv mös jag och barnen uppe. Vi kollade på "Det var en gång - Tidernas Äventyr", vilken nostalgitripp! Dessa filmer växte jag upp med. Vi har även "Det var en gång Rymden" och "En cell-sam historia" (människokroppen). Ungarna älskar dem, även om kvaliten inte e' så mkt bättre än vad den va' när man hade dem på VHS :) Igår fick vi c hur jorden blev till och den allra första människan, Neanderthalaren :)

När barnen somnat tog vi fram godis och choklad, sen kollade vi på fredagens avsnitt av Days, och efter det så skypade vi lite med min bror. Saknar honom så! När jag väl landade på kudden så läste jag först ut min senaste bok, innan jag kunde somna. Har läst ut 3 böcker på 2 veckor, och idag ska jag börja på nr 4. Trots att den senaste från pocketklubben verkade hellustig så fastnade jag. Det gillas! :)

Nähä, nu får jag väl gå ner i tvättstugan en stund, sen kanske barnen e' redo att gå upp. Ska ju hinna städa av lite här nere, innan jag ska iväg och fika med en kär vän på jobbet.

Bye!

Goodmorning! Vaknade upp till en underbart, solig dag, men uppvaknandet va' dock mindre kul. Första gången jag vaknade va' kl.04.20. Då ylade Laban som en galning. Bara att gå upp och låta vovvsarna kissa, sen kröp jag ner i sängen igen. Kl.07 va' det dax igen. Då ylade han ännu högre, och jag va' säker på att hela huset skulle vakna. Herregud alltså! Han har blivit helt knäpp nu när Tandie löper. Bara flåsar och går runt och slickar på alla golven som hon har gått på. Han får sitta ute på dagarna, men gnäller mest och vill in till henne. Och på nätterna får han va' i källaren, för vi kan inte ha dem ihop. Hoppas verkligen att Tandie slutar löpa snart, så jag kan få tebax min glada och snälla hund igen!

Igår va' det våran bröllopsdag. För 9 år sen, 1:a juni 2002, gifte vi oss. Tänk så mkt som hänt på dessa 9 år. Jag slutade med mina p-piller, som jag ätit sen jag va' 15 år, efter bröllopet. Men vi va' försiktiga, och inte förrän vi ville bli gravida blev vi det. Graviditeten va' sååå planerad, och vi va' så lyckliga och förväntansfulla. Det va' både spännande och lite läskigt. Den 7:e oktober 2003 föddes vårt första mirakel, Elida Nellie Medina <3  2710 gram lätt och 45 cm kort, på samma dag som hon va' beräknad, genom igångsättning.

När Elida va' 1 år gammal, flyttade bebis nr 2 in i min mage. Den 8:e juni 2005 föddes vårt andra mirakel, Elliot Fabian Spike <3 3045 gram och 52 cm, 5 dagar efter bf.

Våren 2006 bestämde vi oss för att flytta ifrån Skåne. Mkt olustiga saker hände, och jag hamnade i ett hål så djupt, att jag trodde aldrig jag skulle kunna ta mig upp igen. MEN jag gjorde det! Vi köpte hus i Småland, flyttade iväg augusti 2006, och såg oss inte om. Trots saknaden i hjärtat, efter den vän som stått mig så nära, och som sedan svek, mådde jag genast mkt bättre. Denna saknad kommer nog alltid att finnas kvar till viss del, men jag kommer aldrig att förstå, aldrig att förlåta. Man stampar inte på andras lycka. Man sticker inte sönder andras bubblor.

Samma månad som vi flyttade hit började jag läsa till undersköterska. 3 tuffa men underbara terminer senare, kunde jag med all rätt kalla mig detta. Har aldrig ångrat mitt val.

Strax innan jul 2007 miste vi vårt tredje mirakel. Vi hann precis gå på inskrivningen på MVC, och veckan efter började jag blöda. Efter koll i Västervik konstaterades det att det va' ett missfall. Embryot hade varit dött i flera veckor, så egentligen va' jag inte i vecka 11, som jag trodde, utan hade endast gått typ 6 veckor. Min kropp hade inte börjat stöta bort det förrän efter nästan lika lång tid. Det handlar om millimetrar, men i mitt huvud va' det redan ett barn. Ett barn som va' så efterlängtat. Vi hade redan börjat prata om namn, och fantiserat om hur det skulle bli. Jag tog detta sååå hårt.

Ett par månader senare blev vi dock gravida igen, med ett fjärde mirakel. Den 10:e december 2008, 3 dagar innan bf, föddes Holly Beata Dagny Enigma <3 2950 gram och 49 cm. När jag fick upp henne på bröstet så förstod jag att allt har en mening. Allt jobbigt som jag fick gå igenom blev på ngt konstigt sätt belönat. Det va' ju meningen att vi skulle få en Holly <3

När Holly va' endast 8 månader gammal flyttade bebis nr 4 in i magen. Inte så himla planerat, men sååå välkommet! Den 18:e maj 2010 föddes Leon Bengt Love <3 2770 gram och 46 cm, 6 dagar innan bf, genom igångsättning.

Tänk så mkt som hänt, under endast 9 år. Både ups and downs, men huvudsaken e' ju att man reser på sig igen, och kämpar för det som e' viktigt. Kärleken övervinner allt, heter det ju, och det e' fan rätt!

Älskar dig Johan! <3