Idag har jag äntligen varit hos läkaren. Jag har fått vänta i tre veckor på denna tid och gissa vad! Jo, bihåleinflammationen har  börjat lägga ner sig! Såklart! Tre månaders smärta har börjat bli uthärdlig. Igår tex så tog jag bara två panodil, på HELA dagen. Liiiite skillnad mot för några veckor sen, när jag tog två var fjärde timme! 

Men jag va' ju hos läkaren som sagt, och han sa direkt att enligt röntgenbilderna så va' det mest täppt i pannan. Och bihålorna i pannan kan man tydligen inte spola. Så jag betalade 100 spänn för att få veta att det kommer gå tebax av sig själv. Yay! Sen tittade han i mina öron och konstaterade hörselgångsinflammation på höger öra. Jaha, bara att gå och hämta ut droppar för en hundring till då. Undrar när jag ska bli helt frisk. 

Nä nu ska jag inte gnälla mer. På lördag ska Holly ha barnkalas med tre av sina kompisar och på söndag drar jag och Elida till Ullared. Annars e' det bara jobb, jobb och jobb. But thats life.

So long! 

Twice in one day

yet so far away

looking well

but cold as hell

what if I reached out

touched your mouth

erased the pain

then it wasnt in vain

believe me when I say

nothing goes away

doors are locked

but not every key is dropped

När jag tänker på min mormor så fylls jag med glädje. Det va' till henne jag smet när maten hemma inte passade, det va' hos henne jag och brorsan va' om mamma och pappa skulle iväg. Hon lärde mig att skriva och sy. I frysen hade hon alltid blåvitts vaniljglass. Chokladrullarna lyste aldrig med sin frånvaro. Vi åkte ut till morfars grav i tid och otid. Mormor pekade, pappa planterade. 

1995 dog min mormor. Min fina, snälla mormor. Men inte mina minnen. För två år sen sa min mamma upp gravplatsen där mormor, min morfar och min morbror ligger. De två sistnämnda har jag aldrig träffat. Mamma ansåg att hon inte hade råd att betala 1600kr/år längre. Och mina tankar snurrade. Ångest.

När vi firade min bror för nån vecka sen så va' vi även och kollade till mormors grav. Det såg hemskt ut! Dvärgcypresserna som ngn satte för 100 år sen e' enorma. Ingen krattar längre grusen, ingen sätter blommor, ingen tänder ljus. Fick så ont i magen :( 

Idag har jag ringt till kyrkogårdsförvaltningen. Jag har bestämt mig för att ta över graven. Världens trevligaste vaktmästare fick jag prata med. Vi kom överens om att stycka av graven. Vem behöver en 18 kvm stor grav liksom..? De kommer även att såga ner träden. Vilken enorm sten som har släppt från mitt bröst! 

Lilla mormor, fast jag inte tror på ngt liv efter döden så hoppas jag ändå att du får veta det här. Att du nu får vila i ro och inte behöver oroa dig för att ingen sköter den grav som du själv va' så noga med. Att du vet att ngn krattar åt dig. Att du känner att jag fortfarande saknar dig. 

Te, mackor, choklad sen två avsnitt av Drop dead diva. Nu e' klockan mitt i natten och jag borde sova. Ska upp 06 imorgonbitti. Men vad gör väl det när man har rosa hår..? ;)

Godnatt!