Har börjat på ett nytt ställe så e' inte kvar i hemtjänsten. Första veckan va' det bara ett virrvarr i mitt huvud. Helt slut varje kväll! Nu börjar det kännas bättre även om tröttheten håller i sig. E' inte van vid att jobba inne, att ha brukarna inpå sig heeela tiden! 

Idag skulle Johan varit ledig, eftersom han jobbade hela förra lördagen. Har sett fram emot det hela veckan. Planerat för film osv igårkväll. Ikväll ska han på årsmöte med karateklubben, men det spelar ju ingen roll, han e' ju ledig hela dagen först. Men han hade glömt att säga ifrån att han skulle va' ledig! Glömt! Alltså besvikelsen e' så jäkla stor ska ni veta! Hur kan man glömma en sån sak..? 

Vi har aldrig ngn tid ihop, förutom på kvällarna när barnen har somnat. Aldrig kan ngn ställa upp och va' barnvakt så att vi kan gå ut och äta eller gå på bio eller bara va'! Jag hatar alla statusar på fb där alla skryter om egentid och hotellweekends. Saker som jag aldrig kommer få göra. Det värsta e' att folk inte vet hur bortskämda de e'. De borde vara mer tacksamma. Inte ta det för givet. Det finns andra som aldrig har möjlighet till sådant, som aldrig har ngn som sträcker ut en hjälpande hand. Som får fixa allting själv, alltid. 

Så, det va' dagens gnäll! Nu ska jag ta tag i mitt hem och försöka bli lite mera positiv! På måndag kommer brorsan, och vi längtar massor! 

Nu ligger jag i soffan, helt slut! Värk i benen. Haft det några veckor, fast bara kvällar/nätter. Jobbigt, men det går väl över. Nu blir det filmmys med maken :)

för att jag äter mask

långa och slibbiga korta och klibbiga

har jag dem i en ask

biter av dem huvet suger ur dem saften

för det tycker jag e' gott

ingen vill ha mig ingen tycker om mig

för jag tycker mask e' gott

Can I hold you, can I hold you close..?

Idag har jag äntligen varit hos läkaren. Jag har fått vänta i tre veckor på denna tid och gissa vad! Jo, bihåleinflammationen har  börjat lägga ner sig! Såklart! Tre månaders smärta har börjat bli uthärdlig. Igår tex så tog jag bara två panodil, på HELA dagen. Liiiite skillnad mot för några veckor sen, när jag tog två var fjärde timme! 

Men jag va' ju hos läkaren som sagt, och han sa direkt att enligt röntgenbilderna så va' det mest täppt i pannan. Och bihålorna i pannan kan man tydligen inte spola. Så jag betalade 100 spänn för att få veta att det kommer gå tebax av sig själv. Yay! Sen tittade han i mina öron och konstaterade hörselgångsinflammation på höger öra. Jaha, bara att gå och hämta ut droppar för en hundring till då. Undrar när jag ska bli helt frisk. 

Nä nu ska jag inte gnälla mer. På lördag ska Holly ha barnkalas med tre av sina kompisar och på söndag drar jag och Elida till Ullared. Annars e' det bara jobb, jobb och jobb. But thats life.

So long! 

Twice in one day

yet so far away

looking well

but cold as hell

what if I reached out

touched your mouth

erased the pain

then it wasnt in vain

believe me when I say

nothing goes away

doors are locked

but not every key is dropped

När jag tänker på min mormor så fylls jag med glädje. Det va' till henne jag smet när maten hemma inte passade, det va' hos henne jag och brorsan va' om mamma och pappa skulle iväg. Hon lärde mig att skriva och sy. I frysen hade hon alltid blåvitts vaniljglass. Chokladrullarna lyste aldrig med sin frånvaro. Vi åkte ut till morfars grav i tid och otid. Mormor pekade, pappa planterade. 

1995 dog min mormor. Min fina, snälla mormor. Men inte mina minnen. För två år sen sa min mamma upp gravplatsen där mormor, min morfar och min morbror ligger. De två sistnämnda har jag aldrig träffat. Mamma ansåg att hon inte hade råd att betala 1600kr/år längre. Och mina tankar snurrade. Ångest.

När vi firade min bror för nån vecka sen så va' vi även och kollade till mormors grav. Det såg hemskt ut! Dvärgcypresserna som ngn satte för 100 år sen e' enorma. Ingen krattar längre grusen, ingen sätter blommor, ingen tänder ljus. Fick så ont i magen :( 

Idag har jag ringt till kyrkogårdsförvaltningen. Jag har bestämt mig för att ta över graven. Världens trevligaste vaktmästare fick jag prata med. Vi kom överens om att stycka av graven. Vem behöver en 18 kvm stor grav liksom..? De kommer även att såga ner träden. Vilken enorm sten som har släppt från mitt bröst! 

Lilla mormor, fast jag inte tror på ngt liv efter döden så hoppas jag ändå att du får veta det här. Att du nu får vila i ro och inte behöver oroa dig för att ingen sköter den grav som du själv va' så noga med. Att du vet att ngn krattar åt dig. Att du känner att jag fortfarande saknar dig. 

Te, mackor, choklad sen två avsnitt av Drop dead diva. Nu e' klockan mitt i natten och jag borde sova. Ska upp 06 imorgonbitti. Men vad gör väl det när man har rosa hår..? ;)

Godnatt!

Igår ringde min läkare. Hon hade kollat på bilderna från skiktröntgen av bihålorna och de visade att det e' tilltäppt både i pannan och kinderna. "Jag förstår att du har ont!", sa hon. Hon ska skicka remiss till öron-näsa-hals, så får de bedöma om spolning. E' livrädd inför det, men e' ändå lättad över att det inte va' ngn tumör eller ngt annat allvarligt. Under två månader med huvudvärk hinner man googla och inbilla sig väldigt mkt! Men drygt att vänta på en tid nu bara, för smärtan e' inte rolig. Vaknade tre inatt och trodde jag skulle dö. Tog tabletter och värmde en riskudde, sen låg jag med den över ansiktet.

Dax att ta tabletter igen känner jag, sen fixa lite här hemma innan Holly ska hämtas. 

Har bara en mötestur på jobbet idag, 13-16, så har haft en lugn och skön fm. Bakat kladdkaka till mötet och myst med mina små. Men nu måste vi snart hoppa i lite kläder och äta, sen blir det dagis för killarna. En liten sväng iaf :)

Var fjärde timme tar jag värktabletter för att överhuvudtaget kunna fungera. Det märks direkt när tabletterna går ur kroppen. Ögat svullnar upp pang bom bara och huvudet sprängs. Har aldrig förut haft så här ont i huvudet, och tro mig, jag har haft mkt huvudvärk i mitt liv.  Skulle inte önska min värsta fiende detta!

Känner mig så värdelös. Obrukbar. Orkar ingenting. Och precis så hittade jag tre dagar gammal tvätt i maskinen. Lovely! 

Man googlar ju, givetvis. Och det ska man aldrig någonsin göra när man har huvudvärk. Tro mig! Så jag fortsätter att ligga här, försöker hålla mig lugn och vila. För om det e' ngt illa så borde det ju öka och proverna borde ju visa att ngt e' fel. Imorgon e' en annan dag, och alla andra problem i mitt liv blev genast så mkt mindre. För hälsan e' ngt av det viktigaste. Utan den e' jag bräckligare än nånsin.