Har börjat på ett nytt ställe så e' inte kvar i hemtjänsten. Första veckan va' det bara ett virrvarr i mitt huvud. Helt slut varje kväll! Nu börjar det kännas bättre även om tröttheten håller i sig. E' inte van vid att jobba inne, att ha brukarna inpå sig heeela tiden! 

Idag skulle Johan varit ledig, eftersom han jobbade hela förra lördagen. Har sett fram emot det hela veckan. Planerat för film osv igårkväll. Ikväll ska han på årsmöte med karateklubben, men det spelar ju ingen roll, han e' ju ledig hela dagen först. Men han hade glömt att säga ifrån att han skulle va' ledig! Glömt! Alltså besvikelsen e' så jäkla stor ska ni veta! Hur kan man glömma en sån sak..? 

Vi har aldrig ngn tid ihop, förutom på kvällarna när barnen har somnat. Aldrig kan ngn ställa upp och va' barnvakt så att vi kan gå ut och äta eller gå på bio eller bara va'! Jag hatar alla statusar på fb där alla skryter om egentid och hotellweekends. Saker som jag aldrig kommer få göra. Det värsta e' att folk inte vet hur bortskämda de e'. De borde vara mer tacksamma. Inte ta det för givet. Det finns andra som aldrig har möjlighet till sådant, som aldrig har ngn som sträcker ut en hjälpande hand. Som får fixa allting själv, alltid. 

Så, det va' dagens gnäll! Nu ska jag ta tag i mitt hem och försöka bli lite mera positiv! På måndag kommer brorsan, och vi längtar massor!