Så tom..

Det smärtar i min själ, min kropp känns bara helt matt och tom. Vet inte hur jag ska kunna fortsätta, men vet att jag inte kan stanna. Min väg här i livet e' fortfarande inte slut. Förhoppningsvis har jag en lång bit kvar.

Jag fick en julängel i år. En ängel som var för fin för denna värld. Varje gång jag tittar upp mot de tindrande stjärnorna kommer jag att tänka på dig, du fina. Dig som jag aldrig kommer att få lära känna. Som jag kommer att sakna och spara i hjärtat för alltid..

Den stjärna som lyser starkast på himlen, den e' ingen stjärna egentligen. Det e' min ängel som blickar ner på oss. Jag kommer ALDRIG att glömma..

Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?

RSS 2.0