You can think that you are special, but youre life is just a lie..

Slarvat med skrivandet, igen. Vad tusan ska jag ta mig till med mig själv..?? Har alldeles för mkt i mitt huvud just nu, saker som jag egentligen borde skriva om istället för att gå runt och grubbla på. Men jag får inte ur mig ngt längre. Fingrarna lyder inte, lika lite kan jag styra mina tankar. Förbannade tankar! De spränger snart sönder hela mig. Jag känner mig knasigare än vanligt. Trodde inte att det gick :)

Idag va' det jättefint väder ute, iaf ända tills det började ösregna..hehe. Vi har varit ute massor. Gick först upp till jobbet för att hämta mina nya byxor som kommit. Sen va' vi ute i trädgården i flera timmar. Åt tom lunch ute på altanen. Och den e' inte inglasad. Det ni! Härligt va' det. Johan va' ledig idag, så vi har bara myst hela dagen. Tänk om alla dagar kunde va' så här härliga *njuter*

Va' nere i skåne för drygt en vecka sen. Kändes konstigt, som att jag va' tebax i det fängelse jag flydde från. Tänk att jag flydde, tog mitt pick och pack och stack. Drog från min hemstad, där jag föddes, där jag lekte, där jag lärde mig älska.. och hata. Vi va' runt lite överallt. Hälsade på hos vänner, handlade lite. Men inte för en enda sekund saknade jag stället. Det kändes inte längre som hemma, trots att jag använt det ordet ända sen jag flyttade. Trelleborg har alltid varit hemma, denna plats har bara varit där jag bor. Det har dock ändrats nu. Jag e' hemma här. Skåne må vara mitt fosterland, som jag älskar. Men, jag hör hemma här. Äntligen hör jag hemma någonstans..

Tack.. hjärnan blev allt liiite rensad iaf..

Tänker fortfarande på dig min ängel. På allt det som jag förlorade..

När ska mitt stackars hjärta få läka ihop igen..?


Kommentarer:

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?

RSS 2.0