4 tomma veckor
Ny vecka. Det går fort. Alldeles för fort. Det känns som en evighet sen, men även som en minut sen du försvann. Det e' 4 veckor sen jag sade farväl till dig, min älskade vovve. Det skrämmer mig att tiden går så fort. Fastän jag vet att jag aldrig någonsin kommer att glömma dig, så e' jag ändå rädd för att göra det. Jag vill kunna sluta mina ögon och känna din blöta nos mot min hand. Jag vill kunna höra ditt skall och c hur du rullar dig i gräset. Jag vill höra ditt suckande, när du e' trött, och ditt snarkande när du sover. Även om jag minns det mesta helt klart så e' det vissa sekvenser av vårt liv ihop som blivit suddigt, dimmigt på ngt vis. Jag kan inte längre höra hur du lät när du fick syn på grannens hanhund. Detta gör mig så ledsen, det smärtar ända in i själen. Jag försöker minnas, försöker lägga allt det fina på en speciell plats inne i mitt hjärta. Vill minnas så mkt som möjligt, vill aldrig c dig bakom en ridå av dimma. Aldrig. Fina Fifi. Jag väntar fortfarande på att du ska komma hem..
Kommentarer:
