Barnbarn
Barnbarn e' ngt man ska va' stolt över, ngt som man borde älska och känna att man kan offra sitt liv för. Jag e' lyckligt lottad som föddes som barnbarn till den bästa mormorn i hela världen! Inte ringde mina föräldrar till mormor och frågade om jag kunde vara där när de tex skulle åka och handla, gå ut och äta.. Jag gick bara dit, för mormor hade alltid tid för mig. Varenda dag hälsade jag på hos mormor. Vi ritade, åt glass, gick till affären, sydde, skrev ramsor, läste, lagade/åt mat.. Listan kan göras lång. Hos mormor va' det alltid kul, och vi tog henne för givet, utan att hon kände att vi gjorde det. Hon älskade när vi kom dit, och hade nog gärna sett att vi va' där ännu mer.
Hade en lång diskussion med pappa förut idag (pappa bor ju tyvärr 18 mil härifrån, och e' ingen man kan gå till bara så där:(). Han sa att det aldrig va' ngn som frågade mormor, för det va' ju så självklart att hon ställde upp. När jag va' liten va' det så. Då såg man det inte som ett "tvång" att c efter sina barnbarn ett par timmar. Många far- och mormödrar va' ju dessutom hemmafruar, och hade all tid i världen för sina barnbarn.
Nog för att jag älskar att spendera tid med mina underbara barn. Jag önskar inte att ngn annan ska ta det ansvaret som jag och Johan valt att ha. Vi valde att skaffa barn, givetvis e' det vi som ska ta hand om våra barn då. Men ändå.. tänk om man ibland, ngn gång kunde få liiite hjälp, liiite stöd. Man behöver det, för det e' tufft att ta hand om och uppfostra tre barn. Det e' verkligen det bästa som finns att va' mamma, men ibland, ngn enstaka gång, skulle jag vilja få lite backup. E' det för mkt begärt..??
Klicka här --> Så fint!
Kommentarer:
