Vid denna tiden brukar jag städa. Om Elliot eller Elida e' hemma låter jag Holly va' på övervåningen tillsammans med sina syskon. Att dammsuga här nere tar mig typ 3,5 minut. Under dessa ynka minuter hinner jag stanna upp och ropa till barnen en 10-20 ggr. "Vad gör Holly..?? Passar ni henne..? Hon har inga smågrejjer va'..??" Barnen tycker att mamman e' jättetjatig och jobbig. Nu e' denna ljuva tid över. Nu får städning endast ske när Johan e' hemma eller när bebisen sover. Anledningen e' ganska enkel: Holly e' överallt! Visst har hon rest sig mot soffan, bord, fotpallar osv ett bra tag nu, men nu e' det ännu värre. Hon reser sig mot ngt, tar några stapplande steg i sidled och ramlar ibland. Så ni kan ju bara gissa vad jag gör. Just det, jag vågar inte lämna henne en enda sekund. Hon får tom följa med mig in på toan, istället för att leka på rummet, som ligger vägg i vägg.