Det sorgligaste av allt e' att ingen brydde sig om att fråga Johan om han ville följa med och hälsa på sin morfar en sista gång. Få chansen att säga farväl. Ingen ringde ens och berättade att han dragit sitt sista andetag, utan det fick  jag c på msn. Johan mår dåligt, och jag klandrar honom inte. Man har bara en morfar, och när den morfarn e' borta så har man ingen. Fast han finns kvar i minnena, i våra hjärtan, för evigt.

Jag finns här för dig älskling, varenda minut, varenda sekund. Familjen betyder allt! <3