Ibland e' jag less på mitt jobb. Iaf när man får höra att man inte e' vatten värd. En sådan kväll har jag haft idag. Jag kokade inombords, kunde ha gråtit av ilska. Sen gick jag då ut en sväng, hem till en pensionär. Pensionären säger att denne har saknat mig, för jag har ju inte varit där sen i lördags. Jag förklarar (som jag gjort flera ggr förut) att jag e' vikarie, och att jag hoppar in och jobbar när folk blir sjuka eller vill va' lediga. Då säger pensionären: "Ja nu e' de ju på Åland, och där kan de stanna. Vi klarar oss utan dem!" Bättre komplimang tror jag inte att man kan få :)