Igårkväll va' Leon så himla glad. Fast det e' han iofs nästan jämt :) Innan jag skulle mata honom sista gången så hade jag honom i  knät, och vi bubblade en massa :) Emellanåt gav han upp ett glädjetjut, som han har börjat med på sista tiden. Hans små ögon glittrar och han bara ler. Och mamman smälter! Han har verkligen lindat mig runt sitt lilla lillfinger.

Fastnade framför Zone Reality igår. Det går ett förlossningsprogram på den kanalen som heter Birth stories. Igår va' det en ung tjej som skulle föda sitt första barn. Problemet va' att när hon va' fullt öppen så kunde hon inte krysta. De va' tvungna att vänta tills epiduralen hade avtagit lite, för hon kände INGENTING! Hur fan kan man inte känna NGT alls..?? Även om man har fått smärtlindring så borde man väl känna nå't..? Det e' ju med en sådan kraft som kroppen reagerar och sätter igång dessa krystvärkar. Det e' så naturligt, det bara sker. Kroppen vet vad den gör, själv hänger man bara med. Har svårt att tänka mig att ngn skulle berätta för mig att det e' dax att krysta. Det känns ju, det går inte att ta miste på den känslan. Och medicinerar man bort den, då kan det fan inte va' lätt att föda barn. Jag har ju ingen erfarenhet av epidural, eftersom jag bara har använt lustgas under mina förlossningar. Men jag tycker att det verkar lite konstigt..

Nu ska jag ta hand om lite disk, innan sötnosarna ska upp. Sen får vi c vad vi ska hitta på för nå't kul. En vecka kvar till skolstart nu, så vi passar på och myser och njuter som tusan!