När vi skulle gå och lägga oss poppade huvudvärken upp. Bara så där. Helt sjukt att man kan få så ont så på direkten. Klockan va' bara 22 när vi kröp ner, men jag klarade inte av att läsa min bok alls. Det bara snurrade och tryckte över tinningarna och ögonen. Skitläskigt. Försökte somna med en hand hårt tryckt över ögonen, och till sist så lyckades jag. Vaknade flera timmar senare, vid 02.30, och trodde att min sista stund va' kommen. Då va' värken så grym, och så ihållande, att jag knappt kunde sätta mig upp. Några tabletter fanns inte hemma, för Johan tog den sista igår. Satan liksom. Jag tvingade mig upp och klunkade i mig lite alvedon. Vad gör man inte när man e' så desperat..?? Hade skitsvårt att somna om sen, det blev inte många timmars ro. När jag vaknade vid 06.30 kände jag mig helt fri, iaf smärtfri. Självklart började värken trycka på lite efter första halvtimmen uppe, men inte alls som inatt. Förhoppningsvis kommer Johan hem tidigt idag, han hade inte så många jobb bokade, så då ska han köpa med sig panodil. Men det skulle va' härligt om värken bara vill försvinna helt innan dess.

Det blir en lugn dag. Älskling lämnade barnen, så jag har inte behövt gå ut. Skönt det. Har känt av lite ischias nu på morgonen, så jag ska försöka slappa en stund. Förutom att ta ett tag med dammsugaren ska jag inte göra ngn nytta. Tvätten får Johan bära ner när han kommer hem. När Holly vaknar ska vi mysa och leka. Favoritleken för tillfället e' alla bilar :) "Biiiiiiiii", utbrister hon lyckligt, när hon får syn på ngn sådan. Min lilla goding :) Hon har envisats med att bara gå runt och ropa på pappa om dagarna, trots att han inte e' hemma. Men igår ändrade hon sig, och gick istället runt och sa "Maaa-maaa" hela tiden. Och som jag smälte :)