Lille Leon e' fortfarande förkyld, stackarn. Han väckte mig kl.03 inatt. Låg och vände och vred sig, och snörvlade en massa. Självklart fick han sova hos mamman då, för jag kan inte få ro när han ligger och låter så. Bättre att ha honom nära, nära. När Johan gick upp imorse, så låg vi och sussade så tätt ihop. Iaf ända tills Johan alarm på mobilen ringde. Han hade snoozat alarmet ett par ggr, och sedan glömt att stänga av det, och även glömt telefonen i sängen. Så helt plötsligt va' det ngt som tjöt, precis bredvid örat på mig. Både jag och Leon vaknade, och sen kunde inte Leon komma till ro igen, utan bara hostade och snörvlade. Lilla älsklingen. Men han va' glad iaf. Låg och fyrade av leende efter leende. Han pratar hur mkt som helst nu. Det e' så himla mysigt! Efter en stund gick vi upp, för att börja dagen, ngt tidigare än vanligt.

Igår väntade trädgården på mig igen, med alla sina jäkla löv. Det såg verkligen ut som om alla träden hade spytt ner vår trädgård. Men men, efter ytterligare 2 timmars jobb (krattade ju 2 timmar i förrgår oxå) så såg man verkligen skillnaden. Elida hjälpte givetvis till. Hon gick och tömde skottkärran i komposten. Min duktiga tjej!

Får väl sätta igång med mina "sysslor" nu, så man kan slappa med gott samvete sen..tihi! Längtar tills ikväll, när hela familjen e' samlad igen! Sen väntar 3 dagars ledighet för älsklingen. Lovely!