Surt
Så kom den då, den där förkylningen som legat och gnagt i flera dagar. Huvudet har inte varit sig likt, utan känts tungt och dunkat. Jag har varit skittrött och knappt orkat göra någonting. Ändå har jag gjort det. För vem lämnar barnen, städar, diskar, tvättar, hämtar barnen, fixar fika, handlar, rastar hundar, vattnar blommor bara för att jag e' dålig..? Jag har inte den lyxen. Däremot har jag lyxen att få va' med mina barn, varenda dag. Och den lyxen överväger ALLT! Efter sådana här dagar, när allt känts lite jobbigare, lite tyngre, då kan jag känna mig extra stolt. För jag vet att jag fixar det mesta, även om ingen håller mig om ryggen.
Elida fick skippa miniorerna igår, då jag verkligen inte orkade gå och lämna henne kl.15. Hade inte heller ngn som kunde ha hämtat henne igen kl.16, så det fick bli så. Synd om henne, men man kan inte orka allt. Vi laddar inför nästa onsdag istället!
Igårkväll jobbade jag 16-21, och det gick faktiskt bra. Kom dock hem och va' sååå trött. Sen väntade en dålig natt, då jag vaknade, säkert en gång i timmen. Snorade och va' täppt om vartannat. Va' tom uppe och tog nässpray kl.05. Så desperat va jag. Imorse låg jag kvar i sängen ett tag, och lät Johan ta hand om morgonbestyren. Det va' ju bara Elida som skulle iväg idag, så han kunde lämna henne på vägen. Skönt det. Har jag tur så kanske lilla mamma kan hämta henne kl.13..
Idag händer det inget spec. Jag ska bara göra det allra viktigaste, och försöka ta det lite lugnt. Längtar efter fredag och helg nu!
Mitt allt! <3
Kommentarer:
