Ojoj, vilken dag jag hade igår. Mamma kom hit på em. Ville ha sitt hår färgat, så då fick man ju ställa upp. Snäll som man e'. Upptäckte då att vår panna hade stannat, och va' nere på endast 35 grader. Det började bli kallt i huset redan då. Jag kollade i proppskåpet, testade ALLA säkringarna, men fick ändå inte igång pelletsbrännaren. Den va' helt död. Johan tror att det blivit  dålig kontakt nånstans, eller avbrott helt, vilket inte skulle va' helt omöjligt, då pappa för bara en vecka sen va' uppe i proppskåpet och kopplade om lite. Sen har vi dessutom haft en grävare här ute, när hålet i trädgården skulle grävas igen = vibrationer i marken och huset. Så idag kommer pappa hit och kollar, för jag varken vill eller vågar öppna upp och kolla vad som kan va' fel.

Typiskt att sådant här händer när jag e' ensam hemma hela veckan!! :/ 

Har grubblat så mkt de senaste två dygnen, så jag e' helt yr i skallen nu. Varför ska man ha så mkt problem med vuxna människor..? Eller ja, de som borde va' vuxna. I förrgår va' jag sååå sönderstressad, magen krampade och det liksom öppnade sig ett svart hål under mina fötter. Jag kan inte ha det så här längre. Jag kan inte oroa mig för och försöka ansvara för en annan vuxen människas handlingar. Jag förklarar och förmanar, tjatar och skäller, men INGET hjälper. Det funkar inte längre. Jag har min familj att c efter, en bebis i magen, och måste alltså ta hand om mig själv oxå. Om detta fortsätter så får jag tyvärr radera dig ur mitt liv, för jag kan inte riskera min egen eller min familjs hälsa mera.

Nu ska jag strax väcka mina små, sen blir det mysfrukost <3