Innan trippen till sjukan körde vi inom Maxi. Handlade lite, bla blöjor och eftermiddagsfika samt frukt. Sen körde vi till sjukhuset. Jag och Leon gick in själva, och hittade snabbt upp till rätt plan och avdelning. Efter anmälan fick vi vänta i 20 min(!!). Under dessa 20 min roade Leon de övriga väntande. De skrattade gott åt honom när han försökte blåsa ut tre blockljus, som gick på el ;) Efter ett tag hittade han dock sladden OCH knappen. Tända och släcka e' ju sååå kul :) Han sprang runt i korridoren och hälsade på alla som gick förbi. Charmade varenda en, min lilla gullunge!

Till slut blev det iaf våran tur. Leon kikade in i vartenda rum på vägen ner i korridoren, och ropade glatt "Heeeeeeeej!". Inne på "vårt" rum klättrade han upp på britsen och lade sig ner på en gång. Sköterskan som följt oss dit skrattade jättemkt :) Vi fick träffa världens trevligaste överläkare, som tog sig tid att verkligen förklara hur det ligger till med testiklar, operation osv. Pungen har ju en sk. hissfunktion, vilket betyder att kulorna åker upp nära kroppen när det e' kallt, och ner när det e' varmt. Det lät himla kul, men han förklarade allt så himla bra. Dessa som åker upp och ner behöver inte opereras, utan det e' de som stannar uppe hela tiden som man opererar. Sen kände han efter på Leon, och vi behöver inte oroa oss. Allt e' som det ska va' :)

Leon älskade att springa runt i korridorerna på sjukhuset, men favvisen va' ju såklart hissen. Att trycka på knappen, vänta på att dörrarna ska öppnas och sen få trycka på en knapp igen. Han kunde stannat där hela dagen, om han hade fått :)

Sen åkte vi hem, fikade, och nu e' maken iväg och jobbar. Lille Leon sover och de stora barnen e' snart hemma. Jag ska ta ett ryck i köket nu tänkte jag, då jag inte hann det imorse. Sen blir det lugnt en stund. Välbehövligt känner jag :)