Igår åkte vi in till staden på em. Jag skulle va' hos läkaren redan 14.30, så Johan fick komma hem lite tidigare. Lille Leon sov sött i bilen på väg in, så jag gick in själv. Först blev det vanlig bm-kontroll, tack och lov! Jag hade reagerat på att det va' ett väääldigt stort hopp fram tills nästa besök nämligen, men det va' ju för att de gjorde alla kontroller innan läkarbesöket :)

Fick träffa en bm som jag inte varit hos förut. Hon mätte först magen, och sf-måttet ligger nu i vecka 35 på 31. Blodtrycket låg bra. Huvudet ligger fortfarande neråt, yaaay! Sen skulle hon lyssna på hjärtat, och hittade först inte det. När hon väl hittade rätt så va' hjärtljuden väldigt låga. De va' nere på 120. Hon började ställa massa frågor, om bebisen rört sig mkt idag, om den brukade ha så låg puls.. Hon hann göra mig liiite orolig faktiskt. Efter en stund gick slagen upp till 126-128-129.. Mini måste väl oxå få sova ibland :)

Jag berättade för bm att jag hade haft väldigt ont kvällen innan, och hon föreslog att läkaren skulle kolla tappen. Jag förklarade hur det va' när Holly föddes. Jag va' på kontroll kvällen innan, och allt va' hårt och omoget, ändå föddes hon så snabbt morgonen där på. Jag vill alltså helst inte bli undersökt, om det inte e' absolut nödvändigt, eftersom jag verkar va' väldigt känslig, och det finns risk att en undersökning retar igång det.

Läkaren va' jättebra! Hon började mötet med att säga "Jasså, femte barnet, det e' bra jobbat!" Hihi! :) Vi pratade lite om igångsättning, och vi får en tid för bedömning på förlossningen innan BF. Det va' en självklarhet tyckte hon. Men, man måste ju va' beredd på att de som jobbar på förlossningen kan ta ställningen att det e' för omoget, och vill skicka hem en igen. Och då kan det bli som med Holly. Likaså om det redan ligger en massa kvinnor och föder, då sätter de inte igång en extra.

Berättade att jag haft ont kvällen innan, och hon sa det jag redan visste, att det nu va' dax att dra ner på tempot, att sluta jobba. Det känns både vemodigt och skönt. Blandade känslor. Men hur skönt det än e' att komma hemifrån ett par timmar, att bara vara jag, så e' det inte värt det. Jag skulle aldrig riskera att Mini föds för tidigt med vilje. Har haft mkt sammandragningar sen den där hemska kvällen, men inga som gjort ont. Men jag märker att jag knappt kan anstränga mig förrän de kommer, att de har ändrat sig i styrka och längd. Vanligt iofs så här på sluttampen, men nu tänker man mera på det. Om jag får så ont igen så tyckte läkaren att vi ska in till förlossningen för en koll. Det e' ju 5 veckor kvar, och jag vill ha kvar Mini i magen så länge som möjligt.

Väl hemma igen blev det matlagning. Fisk och potatismos. Yum! Efter maten blev jag sjukt sugen på kanelbullar, så då ställde sig Johan och bakade. Jag mös i soffan med barnen under tiden. Life is good ;)

När barnen lagt sig mös vi ner oss i sängen. Kollade på ännu ett avsnitt av Äkta människor. Haha, så ful den serien e'! Men nu har man ju kommit in i den lite, så vill veta hur det kommer gå :)

Idag blir det lugnt. Visst plockar jag och donar, men jag gör det med måtta. Ska strax väcka mina små, sen blir det frukostmys <3