När jag fick mitt första barn va' jag inte lika tuff som jag e' idag. Jag lyssnade på BVC konstant i början, trodde att de visste bäst. Jag ammade alltid i sovrummet, med stängd dörr, om vi hade gäster. Om vi va' borta kunde jag tom låsa in mig på toaletten, dock inte på ngn allmän toa.

Med andra barnet blev jag tuffare, och självständigare. Jag insåg att BVC faktiskt kunde ta och stoppa upp lite av sina tips någonstans. Jag lyssnade, men lyssnade ännu mer på mig själv, på min egen magkänsla. Jag känner mitt barn bäst. Jag ammade i lekparken, på IKEA, på kalas. Kanske inte mitt i centrum på stora släktkalaset, men jag slutade att låsa in mig. Att amma e' inget att skämmas över. Klart att jag inte vill visa mina bröst för vem som helst, och självklart vill jag kunna sitta i lugn och ro. Men den lilla glipan av bröstet som syns e' ju mindre än vad de flesta tonårstjejer visar en helt vanlig dag i skolan.

Sluta göm er, alla ni som ammar! Och vill ni täcka över bröstet med en filt, gör det då för er egen skull, och inte för att ngn annan tycker att ni borde göra det.