Åt frukost med 3 av 4 barn, och nu e' de stora i skolan. Hollysen leker i vardagsrummet och lille Leon sover. Han får sova ett tag till.

Drömde lustigt inatt. Förra gången jag va' på förlossningen i drömmen så va' det ju "Arga snickaren" som arbetade där. Inatt va' det ingen mindre än Lucas, från Days of our lives. Det va' hans uppgift att "sätta igång" mig. Han körde upp en fjäderliknande grej i mitt underliv, som skulle få hinnorna att spricka. Men efter två dagar gick jag fortfarande runt där, och vattnet hade ännu inte gått. Dessutom hade jag ingen egen toa på mitt rum, utan fick rusa ut i korridoren varje gång jag skulle kissa. Bara tanken på att behöva sicksacka mellan förlossningsrummet och toan i korridoren, med värkar, skrämmer mig, på riktigt. Minns med Leon, att jag knappt hann kissa klart, förrän nästa värk kom, och då hade jag ändå toa i samma rum.

Igårkväll smet jag hemifrån en stund. Satte en deg på jäsning, sen promenixade jag upp till affären, medans Johan nattade barnen. Det va' kallt men skönt ute. Jag behövde komma ut lite, rensa skallen på en massa tankar. Hade bara 40 min på mig, innan jag skulle baka ut mina rågbullar, men dessa minuter va' guld värda! Det e' mkt tankar som far runt inne i mitt huvud nu. Förväntan, längtan och givetvis en liten oro. När du själv väljer att bli igångsatt, att en förlossning inte ska sätta igång spontant, utan du vet precis vilken dag blir.. det e' omtumlande för både hjärna och hjärta. Även om jag vet att detta e' det bästa för oss, att allt säkerligen kommer att gå jättebra, så finns en viss tvekan där iaf. Jag blir liksom lite snuvad på det här med en helt naturlig förlossning. Men samtidigt så skrämmer det mig att inte hinna in. OM ngt skulle gå fel, så vill jag va' där det finns hjälp att få.

Idag blir det lugnt. Jag fortsätter med min evighets tvätt, och så ska vi hämta Elliot i skolan efter lunch. Några andra planer finns inte. Skönt det :) Nu ska jag läsa lite bloggar, tills lille Leon ska upp :)