De senaste två månaderna har jag levt i en lyckobubbla. Jag har verkligen försökt att ta tillvara på varenda sekund. Dagarna spenderar jag med barnen, hellre än att ut och flänga. Jag e' lycklig, trots att jag jämt har fullt upp. Det e' ju så här jag vill ha det, så jag har valt att leva mitt liv. För barnen. En dag e' de vuxna och flyttar hemifrån, skaffar en egen familj osv. Inte kommer jag att ångra mina val då, mina prioriteringar.

Två månader har gått sen du kom till oss, älskade lilla Valje. Du har gett oss så mkt glädje, och vi känner sådan enorm kärlek för dig. Ja, för er allihop. Att vara mamma e' absolut det bästa som finns! Känslan när din bebis ler mot dig för första gången, när de stora säger att de älskar dig.. det finns inget som fyller mitt hjärta med sådan enorm lycka som ni gör. Visst e' det kämpigt ibland, när man står ensam och allt kör ihop sig. Men när dagen e' slut, när jag kan stoppa om er och kyssa era stängda ögonlock, när jag kryper tätt intill min lilla.. då vet jag att jag e' lyckligast i världen.