En kväll på jobbet väntar, och de små ska tebax på dagis efter några veckors sommarlov. Hoppas det går bra att lämna idag efter uppehållet. 

"Du e' deprimerad, du behöver prata med ngn" får jag höra jämt och ständigt. Men jag e' inte deprimerad. Det e' skillnad på att vara deppig och att vara trasig. Mina trasiga ändar kan nog ingen i hela världen laga. Men man kan leva ändå. Leva och vara lycklig genom andra. Mina barns lycka och glädje lyfter mig. När jag ser in i deras ögon och hör deras prat och skratt, då lever jag, på riktigt. Det finaste och bästa jag har gjort i mitt liv, det e' mina barn. Jag bryr mig inte om jag inte får uppleva ngt så bra igen, för jag kan leva på detta resten av mitt liv.