Vissa händelser i livet vill man bara plocka bort. Fast det finns ändå små fragment som måste få vara kvar, som gjort att du trots allt står där du e' idag. Allt går inte att radera. Hur skulle mitt liv c ut då..? Vissa sprickor e' for life. Du kan hjälpa till med lite lim och fylla ut med glädje och kärlek, men den knaggliga ytan kommer alltid att påminna dig. Den kommer inte att bli helt blank igen. 

Men jag mår bra. Det gör jag. Jag e' ju den där misstänksamma, som inte släpper in vem som helst. Ibland råkar jag dock öppna mig, men jag lär mig av mina misstag. Och har du blivit utslängd så kommer du aldrig in igen. Men jag klarar mig. Tro aldrig ngt annat. Jag har varit med om värre. Det här e' en droppe i havet i jämförelse. Jag känner inget mer.