Vecka 14 <3
Godmorgon! Regnet öser ner. De stora barnen e' i skolan, småttingarna sover. Jag borde röja lite. Johan fick ett ryck igårkväll, då han helt plötstligt skulle sätta upp ett datorbord i vårt sovrum. Nu när skötbordet äntligen flyttats ut. Ja, c karlar ;) Helt plötsligt kom det fram en massa "skit", som hade gömt sig bakom, under och i skötbordet. Sopsäck nästa! Måste rensa!
Igår kläckte vi då äntligen nyheten, eller hemlisen, eller vad vi nu ska kalla det. Jag e' gravid. Igen, ja. Och ja, det e' nummer 5, som flera av mina "vänner" på fejjan så snällt påpekat för mig. Men nä. Vi ska inte söka till Familjen Annorlunda. Vi ska inte bilda ett eget fotbollslag. Vi gör bara vad som känns rätt för oss, precis som jag antar att alla ni andra gör det som känns rätt för er. Vår väg ser inte likadan ut som din. Jag hoppar väl inte på folk som väljer att "bara" skaffa ett eller två barn, eftersom det i mina ögon borde vara onormalt. Jag bryr mig inte hur andra gör. Om du väljer att leva ett barnlöst liv, eller om du skaffar 12 barn. Det finns INGEN annan som har med dina val att göra, och jag skulle aldrig välja annorlunda för att jag e' rädd att folk kommentar och bryr sig. Era ord kan svida litegrann, men de rinner av, och sen går jag därifrån med huvudet högt. I'm sooo happy! Det kan ingen ta ifrån mig!
Det som folk inte verkar förstå e' att varje barn e' ett mirakel. Bara för att du har flera barn så uppskattar du inte var och en av dem mindre för det. De e' alla unika, alla har olika personligheter, olika intressen.. De e' olika individer. Jag kan inte som gammal sitta och ångra de barn jag aldrig fick. Jag tänker följa mitt hjärta.
Den 10/5 började vår resa. Det va' då jag slutade med mina minipiller. Alltså e' Mini planerad och önskad. Den 10/6 fick jag min mens, för första gången sedan Leon föddes. Den 5/7 testade jag positivt. Två, små blåa streck syntes på stickan, och jag minns lyckan som bubblade i magen. Jag trodde knappt att det va' sant!
Den 22/8 va' vi på inskrivning på MVC. Vi pratade bara, och bm va' sååå gullig och omtänksam. Hon va' inte ett dugg förvånad över att c oss igen, utan hade snarare väntat sig det ;) Blodtryck, blodvärde osv va' allt tipptopp. Ett nytt besök bokades in, då vi skulle göra ett tidigt UL.
För exakt en vecka sen, den 5/9, fick vi c vår bebis för första gången. Vilken känsla! Så magiskt! Det e' ett mirakel varje gång! Mini va' jätteaktiv. Skumpade runt och sög på sina små händer. Awww! Jag blev kär direkt! <3
Ett nytt UL e' inbokat den 20/10. Längtar dit! <3
TACK alla ni som har grattat oss och som verkligen stöttar oss! Ni e' guld värda! <3 Ni andra, skaffa ett eget liv!
Mini vecka 13 <3
Magen vecka 14 <3
Kommentarer:
Postat av: diana
håller med! Ingen ska bry sig om hur många barn man skaffar.Alla gör som dom vill!
Jag är snarare rädd för kommer man verkligen komma till den dagen man säger...Nä inga fler?! nä d kan jag inte tänka mig! Barn är livets allt! Kram och mega grattis!
Postat av: Fia
Nä, det e' inte lätt att sätta stopp. Det finns ju inget bättre än att va' mamma! Men man får c till sig själv, hur mkt man orkar, och får plats med. Ingen annan kan sätta den gränsen!
